Normalt gillar svenska barn köttbullar, pannkakor och spagetti med köttfärssås och rynkar på näsan åt lite mer udda mat. Våra barn är lite annorlunda. När andra barn börjar med att plocka olivbitarna från pizzan så gör våra barn det också, men endast för att stoppa dem i munnen. De tackar inte nej till pannkaka eller köttbullar, men när andra barn kanske tjatar om ketchup så tjatar de om soyasås.

Vi var tidigare lite oroliga för Gabriels svenskhet, eftersom han inte gillar potatis (i annan form än pommes frites), men eftersom han gärna äter knäckebröd med kaviar så vet vi att han är svensk. Kaviaren är förresten dillkaviar, eftersom det är den enda man kan köpa på IKEA här i Shanghai, men den tycker han är jättegod, vilket jag misstänker att de flesta barn i Sverige nog inte tycker. Ytterligare en bekräftelse på svenskheten var när sommarens matjessill slank ned med lätthet.


 
 

Vad vore livet utan ris, hälsar Hugo. Men han gillar messmör och lingonsylt, så även här går svenska generna igen.:)